Pehrsdotter, Brita

Född 1789-05-29 i Grindstorpet, Odensala (AB).
Döpt 1789-05-31 i Grindstorpet, Odensala (AB).
Död 1823-01-22 i Åtorp, Ala, Vassunda (C).
Dödsorsak: Avrättad genom halshuggning.
Torparhustru.

Brita mördade sin 5-årige son med en rostig kniv, dagen efter bråk med maken som kom hem och var berusad. Detta hände år 1822 den 10 juni.

Detta hände: Mats kom hem från kvarnen och hade festa på hemvägen och var ganska berusad. Vid hemkomsten råkade han i gräl med Brita och anklagade henne för att ha varit otrogen med en knekt på orten.

Dagen efter, då Mats på ute på arbete, såg hon en person som hon trodde hade talat osanning om henne. Hon beslöt då för att hämnas på Mats genom att döda sin lille son som var Mats älsklingsbarn. När hon kom hem , kallade hon in Anders, tog en rostig kniv och skar halsen av honom. Sedan tog hon pojkens kropp, bar ut den i skogen begravde kroppen. När Mats kom hem och frågade efter sin son sade Brita att Anders hade gått ut i skogen för att plocka bär och kanske hade gått vilse. Man startade då en skallgångskedja och genomsökte skogen utan att hitta pojken.

Sent på aftonen berättade Brita för sin man vad hon hade gjort och var hon hade grävt ner pojkens kropp. Därefter tillkallades fjärdingsmannen och Brita häktades.

Detta hände i juli 1822. Britt blev häktad och dömdes att mista ena handen, halshuggas och på brännas. Domen verkställdes i januari 1823¶

Att Justitierevesionen Besvärs- och Ansökningsmål 5-9 dec. 1822

Kongl: Maij-ts och Rikets Svea hofRätts Utslag, uppå en wid Erlinghundra Härads Rätt hållen samt af Härads höfdingen Ädle och Lagfarne Johan Ekeroth insänd Ransakning, med Härads Rättens den 25. sistlidne Julii fäldte Utslag öfwer Torparen Matts Mattsons i Åtorp Hustru Brita Pehrsdotter, hwilken Härads Rätten ansett Förwunnen, at den 10. i berörde månad hafwa med wilja och stadgadt råd afdagatagit sin på det Sjette året gamle Son Anders; samt derför, med åberopande af 14: Cap.1.§. Missgärnings Balken dömt Brita Pehrsdotter at mista högra hand, halshuggas och i Båle brännas; Gifwet i Stockholm den 3. September 1822.

Från förhörsprotokollen: "Efter vad som har framkommit i inlagan till Kungl.Maj:t så hade detta varit orsaken till att mordet skedde:¶ Kongl: Hof Rätten har den insände Ransakningen, tillika med en af Brita Pehrsdotter ingifwen skrift sig föreläsas låtit; och inhämtat huruledes Brita Pehrsdotter friwilligt erkänt: at, då hennes man bemälte Matts Mattson, aftonen den 9. sistlidne Julii, hemkommit från en till Löfstaholm företagen qwarnresa och Brita Pehrsdotter, som fått weta at mannen, under sin owanligt långa bortowaro, hade skjutsat från Märsta Gästgifwaregård och på Löfstaholms krog öfwat mycket fylleri, af denna berättelse till wrede uptänd, förehållit mannen ofoget af ett sådant hans upförande, gräl emellan henne och mannen upstått, derunder han, som upgifwit sig hafwa hört det af grannarne, yttrat till Brita Pehrsdotter at hon, som orden fallit höll sig väl med en till orten nyligen ankommit afskedad Soldat wid namn Brodd, samt kallat henne hora, hwilka tillmälen, enär Brita Pehrsdotter funnit sig wara aldeles oskyldig, på det högsta gripit henne och förorsakat wäxlande Känslor af sorg och förargelse:

Att påföljande morgonen klockan omkring Fem, Matts Mattson gått till arbete wid Herrgården, Säteriet Ahla, dit Brita Pehrsdotter, sedan hon giwit mat åt barnen och åt kreaturen, också emot 7. efterföljt samt hela förmiddagen arbetat: at då hon under middagsmåltiden fått se Torparen Jon Pehrsson Fröling i svedjan, hwilken af henne misstänktes hafwa för Matts Mattson gjort berättelse om den olofliga bekantskapen emellan henne och Soldaten Brodd, hennes harm tilltagit så at det plötsligen i henne upretade sinne, at hon skullegå hem och skära halsen av sin yngsta Son: at hon i sådant sinne genast omkring 1: middagstiden begifwit sig å wäg till Åtorp, beläget 1/4-dels mil från Ahla, och under gåendet hos sig stadgat det fattade upsåtet at afhända sin yngre Son lifwet, samt äfwen beslutat på hwad sätt sådant skulle werkställas: at ,wid hennes hemkomst till Åtorp, den äldre Sonen, Petter, warit inne i stugan, men den yngre sysselsatt sig med lek i täppan då Brita Persdotter, i afsigt at förmå den sistnämnda Sonen at i stugan ingå tillsagt honom at, om han komme in, han skulle få dricka mjölk, samt befallt sonen Petter at gå ut i täppan och uprycka ogräs åt swinkreaturen, hwarpå det förefallit henne som wille hon, derest mannen fortfore at för otrohet henne misstänka, derom med honom samtala innan hon toge Sonen af daga: derföre hon ock tillsagt den äldre Sonen at gå till Ahla och bedja fadren komma hem: At, sedan Sonen gått sin färde, Brita Pehrsdotter tagit en i stugan liggande gammal, slö och rostig Tälgknif utan skaft, för at till sonens mördande begagna, men, då hon ansett den för slö, hwässt samma knif på Spiselhällen, derefter hon hoplagt linne Näsduk för at binda för barnets ögon, samt, enär hon tyckte det icke wara wärdt at afbinda mannens hemkomst och äfwen hos sig kännt en ifwer at snart fullborda den mordgjerning, till hwilkens begående hon då ytterligare stadgat sitt beslut, fattat tag i Sonen, lindat Näsduken för hans ögon, twå hwarf om hufwudet med knut fram i pannan ställt honom baklänges framför sig på golfvet och hållande upp gossens haka med wänstra handen, skurit med knifwen, som hon haft i den högra, twå eller tre gånger fram öfwer halsen, då gossen, utan at skrika, endast såsom orden fallit, korrat till ett par gånger och fallit framstupa, i hvilken ställning han en stund, medan blodrann ur såret blifwit liggande: At Brita, då gossen icke gifwit tecken till lif borttagit bindeln, lagt kroppen på några trasor i sängen, igenlåst dörren till Stugan och förfogat sig till Ahla:

Att då Brita klockan omkring 6: på aftonen funnit det hon borde gå hem förat undanskaffa Sonens döda kropp, ock aftwätta den blod, som wid hans mördande kommit på golfvet, hon, efter dertill erhållet tillstånd, begifwit sig till Åtorp, der hon träffat Sonen Petter sysselsatt at i täppan hämta upp ogräs: at Brita Pehrsdotter, som då gifwit Petter mat och anwist honomat sätta sig bakom stugan medan han åt upp den, tagitsin sin mördade Sons i sängen liggande kropp samt, med Spade försedd, gått till skogs för at kroppen nedgräfwa, Men, af fruktan det någon kunde blifwa henne warse icke gifwit sig tid dertill, utan kastat spaden under en kullblåst tall och der ofwanföre gömt den döda kroppen emellan några små granträd vid ändan af ett kärr; At hon funnit mycket blod å de trasor, på hvilka den döda kroppen i sängen legat och derföre undangömt dem, aftwättat bloden, som runnit på golfwet och förständigat gossen Petter at för fadren säga, det brodren bortgått för at plocka smultron, hwilken upgift låttsadt sökande, afven af Brita blifwit gjord så för grannarna, som för hennes man, då denne wid midnattstid hemkommit; men at, följande dagen, sedan flera personer länge förgäfwes hade efterletat gossen, Brita Pehrsdotter erkännt, sin missgärning ock omtalat stället der den döde kroppen förwarades.

Af de på Hd i målet hörde wittnen hafwa nedannämnda berättat, Torparen Jon Pehrsson Fröling i Svedjan och Jan Sundin: at den 9. Sistlidne Julu på aftonen gråt och mycket owäsen hörts från Matts Mattsons hus, Rättaren Jan Granberg wid Ahla och drängen Anders Wilhelm Ekholm i Nybygget: at Brita Pehrsdotter under arbetet wid herrgården förmiddagen den 10. Julu warit ond och sett ledsen ut samt under middagsmåltiden sprungit hastigt ut och återkommit på eftermiddagen då hon wisat sig gladare, men då aftonwarden utdeltes, sagt sig icke orka äta, utan begärt och äfwen fått tillstånd at gå hem: at Matts Mattson morgonen derpå, anländ till Ahla beklagat sig at hans yngre son var borta samt begärt hjälp för at honom upsöka; af hwilken anledning så väl Granberg och Ekholm som alla öfriga arbetare wid Ahla begifwit sig åstad och sökt först omkring torpet sedermera upp i skogen, der de slutligen emot middagen påhittade Matts Mattsons spade, med hwilken de återgått till Åtorp, hwarest Brita Pehrsdotter, efter något enskilt samtal med mannen och Granberg, upgifwit stället där gossen låg; at efter denna anwisning, alla åtföljts till skogen och där funnit gossen liggande framstupa med skuret hål fram på strupen;¶

Samt Statkarlen Matts Eklund i Stusshem; at Brita Pehrsdotter kl. 7. på aftonen den 10 Julu. inkommit till Torparen Sundin och frågat om de sett hennes yngste son, hwilken skulle gått ut at plocka smultron, men icke återkommit; uti hwilken berättelse bemälde Sundin jämwäl instämmt; Och Här Provincial Läkaren, Doktor O.J. Willman, efter anstäld besiktning å gossens döda kropp, derofvan afgifwen attest intygat: at på främre sidan af halsen omkring en och half tum ofwanom bröstbenet, befunnits ett skuret sår, som srtäckt sig från ena sidan af halsen till den andra, samt inträngt emellann tungbenet och sköldbrosken, hwarwid wäderstrupen och matstrupen intill halskotorna warit twärt afskurene, samt at denna å halsen föröfwade skada, är owilkorligen dödande.

Detta, med hwad Rannskningen i öfrigt innehåller har Kongl. Hofrätten i öfwerwägande tagit; och alldenstund Brita Pehrsdotter är genom egen ofwanberörde omständigheter styrkt bekännelse, lagligen förwunnen at, efterstadgat upsåt at afhända sin på sjätte året gamla son Anders lifwet, hafwa middagstiden den 10. sistlidne Julu, från Säteriet Ahla, där hon warit på arbete begifwit sig till hemvistet Torpet Åbro, bortskickat den äldre sonen Petter och, sedan hon i sängen inmant den yngre sonen, satt för hans ögon ett linnekläde samt med en på spiselhällen hwässad gammaloch slö knif, tillfogat honom å halsen sådan skada at han, enligt wederbörande läkares intygande owilkorligen af dem döden ljutit, derefter Brita bortburit och i skogen gossens döda kropp undangömt; fördenskull och i förmåga af 14: Cap. 1 § Missgärnings Balken, pröfwar Kongl. Hofrätten rättwist, det skall hon Brita Pehrsdotter, sig sjelf till straff och andra till warning, mista högra hand, halshuggas och i båle brännas.

Dock warder, jämligt 29. puncten af Kongl. förklaringen den 23 Martu 1807, detta utslag Kongl. Maijst. Nådiga pröfning i underdånighet hemstäldt. ¶

Här följer en beskrivning av Prosten och Kyrkoherden A.W. Röhman Vasslunda sn.: Torparen Matts Mattsons på Åtorp Hustru Brita Pehrsdotter, som den 10:de Dennes mördade sin son Anders, född 4 januari 1817, är själv född uti Odensala Socken 1789, och äger, enligt anteckningarna uti Förhörsboken, en svag Christendomskunskap, samt begick Herrans H. Nattvard sist den 10:de mars h.a. Enligt allas sammanstämmde berättelser, skall hon altid hafva gjort sig känd för ett häftigt, våldsamt och ofredligt lynne, hvilket synnerhet ofta brutit ut emot hennes man. Sjelf nyss till orten ankommen, har jag om henne ej någon annan kännedom, än den jag genom ett kort samtal dagen efter mordet inhämtade, hvilket, i min öfvertygelse, nära bekräftade hennes grannars vitsord. På min förfrågan, hvad som kunnat föranlåta henne till en så grym och onaturlig gerning, svarade hon, att ett utspridt falskt ryckte om olofliga besök hos en nära boende soldat, väckt hennes största förtrytelse, hvaruti hon ännu blifvit stärkt av en tvist aftonen för mordgerningen med sin man, hvartill hon bedyrade sig vara oskyldig. Häraf är det sannolikt, att hon med sin omänskliga gerning sökt hämnd på sin man, då denne företrädelsevis skall hava älskat det mördade barnet, och hennes afsikt, då hon skickade sin äldste son efter sin frånvarande man, tycktes således mindst hafa varit, att af hans förskräckelse och grämelse vid avsynen af det i blod flytande barnet, njuta hämndbegärets afskyvärdaste fägnad. Långt ifrån att vilja härmed öka tyngden af hennes brott, anser jag likväl min pligt fordra, att nämna denna min åsigt af gerningen, till ledning, ej mindre för ransakning, än för den Lärare, som får sig uppdragen, den vigtiga omsorgen, att söka upptäcka och till bättring bereda hennes själs tillstånd. Märklig är äfven den kallblodighet, hvarmed hon gick till väga, så för, som efter mordet.

Attesterar af Vaslunda Prästgård den 25 julii 1822.

Svea Hofrätt hemställer utslag den 3 sept. detta år, att mista högra hand, halshuggas og på Båle brännas. Dom i Kong. HofRätten den 14 oktober 1822. Dom i Hd den 6 Dec. 1822. Domen verkställdes onsdagen den 22 januari 1823. Vi besökte torpet på vår rundresa den 18 juni 2000.